1. Inledning
Regeringen har lämnat propositionen ”En starkare fondmarknad”, som innebär förändringar av regelverket för både värdepappersfonder och alternativa investeringsfonder. Samtidigt har Finansinspektionen remitterat förslag till ändringar av fond- och AIF-föreskrifterna.
Förslagen bygger på Fondmarknadsutredningen som föreslagit ett antal ändringar i syfte att stärka den svenska fondmarknadens konkurrenskraft och motståndskraft, samtidigt som regelverket anpassas till ändringar i UCITS-direktivet och AIFM-direktivet.
Lagändringarna föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 juli 2026.
2. Likviditetshanteringsverktyg
I propositionen införs regler om likviditetshanteringsverktyg för värdepappersfonder och öppna alternativa investeringsfonder som innebär att fondförvaltare ska välja minst två sådana verktyg. Finansinspektionen har meddelat att det avser att följa ESMA:s riktlinjer beträffande val av likviditetshanteringsverktyg. Det kommer att finnas ett antal verktyg att välja mellan enligt nedan.
1. Inlösenspärr innebär en tillfällig och partiell begränsning av andelsägares eller aktieägares rättighet att lösa in sina andelar eller aktier, så att investerare endast kan lösa in en viss del av sina andelar eller aktier.
Beträffande riktlinjerna för val av detta verktyg anges att det särskilt kan vara lämpligt för fonder med tillgångar som är illikvida till sin natur eller tar längre tid att sälja. Användningen ska alltid vara tillfällig men det bör ej införas gränser för hur länge eller ofta verktyget ska användas.
2. Förlängning av uppsägningstiden innebär en förlängning av den uppsägningstid som andelsägare eller aktieägare måste ge fondförvaltarna, utöver en minimiperiod som är lämplig för fonden, vid inlösen av sina andelar eller aktier.
Riktlinjerna anger att detta verktyg är särskilt lämpligt för fonder vars likviditet är känslig vid perioder av marknadsstress samt för AIF-fonder som investerar i mindre likvida tillgångar, såsom fastighetsfonder och private equity-fonder. Perioden för användningen bör anpassas för att undvika en ökning av inlösenbegäranden.
3. Inlösenavgift innebär en avgift, inom ett förutbestämt intervall som tar hänsyn till likviditetskostnaden, som betalas till fonden av andelsägare eller aktieägare vid inlösen av andelar eller aktier och som säkerställer att andelsägare eller aktieägare som återstår i fonden inte missgynnas på ett orättvist sätt.
Enligt riktlinjerna är verktyget lämpligt för alla fonder men bör särskilt övervägas för fonder som investerar i tillgångar med fasta och förutsebara transaktionskostnader (t.ex. fasta skatter) och fonder som investerat i mindre likvida tillgångar där användning av andra verktyg för utspädningsskydd är olämpligt p.g.a. t.ex. begränsade uppgifter om prissättning.
4. Svingprissättning (swing pricing) innebär en på förhand fastställd mekanism genom vilken nettotillgångsvärdet (NAV) för andelar eller aktier i en investeringsfond justeras genom tillämpning av en faktor (svingfaktor) som återspeglar likviditetskostnaden.
Bör enligt riktlinjerna särskilt användas för fonder som investerar i aktivt handlade tillgångar där info om transaktionskostnader är tydliga och korrigeras löpande. Verktyget är mindre lämpligt när transaktionskostnaderna är svårare att fastställa.
5. Dubbel prissättning innebär en på förhand fastställd mekanism genom vilken tecknings-, återköps- och inlösenpriser för andelar eller aktier i en investeringsfond fastställs genom att nettotillgångsvärdet (NAV) per andel eller aktie justeras med en faktor som återspeglar likviditetskostnaden.
Riktlinjerna anger att verktyget bör betraktas som lämplig för fonder som huvudsakligen investerar i tillgångar vars likviditetskostnader främst återspeglas av en marginal mellan köp- och säljkurser.
6. Avgift för utspädningsskydd innebär en avgift som en andelsägare eller aktieägare betalar till fonden vid tidpunkten för teckning, återköp eller inlösen av andelar eller aktier och som ersätter fonden för de likviditetskostnader som uppstår på grund av transaktionens storlek och som säkerställer att andra andelsägare eller aktieägare inte missgynnas på ett orättvist sätt.
Verktyget är enligt riktlinjerna lämpligt för fonder med ett litet antal investerare, där betydande inlösenaktivitet skulle inverka negativt på befintliga investerare, som
investerar i mindre likvida tillgångar och där information om handelskostnader är allmänt tillgänglig.
7. Inlösen in natura innebär överföring av tillgångar som innehas av fonden, i stället för kontanter, för att tillmötesgå andelsägarnas eller aktieägarnas begäran om inlösen.
Vid val av detta verktyg bör, enligt riktlinjerna, fondförvaltaren särskilt beakta fondens struktur, graden av investeringskoncentration samt vilka typer av tillgångar inlösen gäller.
Verktygen som väljs ska vara lämpliga i förhållande till fondens investeringsstrategi, likviditetsprofil och inlösenpolicy. Valet av verktyg, samt förutsättningarna för tillämpningen
ska framgå av fondbestämmelserna. Enligt Finansinspektionens förslag till föreskrifter kommer innehållet att variera beroende på valet av verktyg. I informationsbroschyren ska det bland annat lämnas ytterligare uppgifter som behövs för att man ska kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i fonden.
Syftet med de nya reglerna är – som namnet antyder – att underlätta hanteringen av likviditetsrisker. Åtgärderna syftar bland annat till att göra det möjligt att hantera situationer under kortare perioder när det uppstår transaktionskostnader till följd av stora in- eller utflöden ur en fond. Det kan exempelvis bli aktuellt vid stressade marknadsförhållanden. I sådana fall kan det finnas behov av att omfördela kostnader mellan fondandelsägarna för att
de ska behandlas på ett rättvist sätt, samtidigt som den finansiella stabiliteten värnas.
3. Inlösen och uppsägningstid
I lagförslaget föreslås utökade möjligheter till att införa uppsägningstid och andra former av begränsningar för inlösen. En andel i en värdepappersfond ska på begäran av dess ägare lösas in när fonden är öppen för inlösen. Värdepappersfonder ska som huvudregel vara öppna för inlösen minst två gånger i månaden. Beräkningen och offentliggörandet av fondandelsvärdet ska ske fortlöpande och åtminstone när fonden är öppen för inlösen.
Enligt förslaget kan ett fondbolag kräva att en fondandelsägare lämnar in sin begäran om inlösen en viss tid före inlösendagen, men inte tidigare än tio bankdagar.
Finansinspektionen föreslår att tillämpningen av sådana begränsningar måste vara förutsebara, samtidigt som likabehandling av investerare tillgodoses. Det anses dock inte nödvändigt att information om inlösenfrekvens och uppsägningstid ska lämnas i informationsbroschyren.
4. Långivande fonder
Det införs harmoniserade regler för långivande alternativa investeringsfonder som innebär begränsningar av finansiell hävstång, förbud mot lån till vissa aktörer och regler som ska motverka vissa risker vid långivningen.
Kraven kommer att omfatta alternativa investeringsfonder som ägnar sig åt långivning, dvs ger ut lån i någon utsträckning. Reglerna är uppdelade på två nivåer där vissa regler gäller för
alla fonder som ger ut lån medan andra regler tar sikte på fonder som uppfyller definitionen av att vara en långivande alternativ investeringsfond.
Definitionen ”långivande alternativ investeringsfond” omfattar en fond vars investeringsstrategi huvudsakligen är att ge ut direkta eller indirekta lån eller vars utgivna lån har ett nominellt värde som utgör minst 50 procent av NAV. Sådana fonder ska som huvudregel vara slutna och det införs särskilda begränsningar för användandet av finansiell hävstång.
När det gäller alternativa investeringsfonder som ger ut direkta eller indirekta lån eller i övrigt har exponering mot lån, ska en AIF-förvaltares riskhanteringsfunktion säkerställa att det finns ändamålsenliga riktlinjer och förfaranden för kreditprövning och långivning.
Avseende vissa låntagare införs begränsning i fråga om motpartsexponering. Det nominella värdet av direkta och indirekta lån till en enskild låntagare ska inte sammanlagt få överstiga 20 procent av den alternativa investeringsfondens kapital om låntagaren är ett finansiellt företag, en annan alternativ investeringsfond, en värdepappersfond, eller ett fondföretag.
Vidare införs förbud mot lån till vissa mottagare, såsom egen personal, fondens förvaringsinstitut, en enhet till vilken AIF-förvaltaren har delegerat funktioner till eller en enhet inom samma koncern som AIF-förvaltaren ingår i. I denna del införs ett undantag från förbudet som gäller enheter inom samma koncern, givet att låntagaren är ett finansiellt företag som uteslutande finansierar andra låntagare än de enheter och personer som har
nämnts i det föregående.
5. ETF och andelsklasser
Propositionen innehåller även förändringar som syftar till att främja utvecklingen av börshandlade fonder. Bland annat möjliggörs handel på fler typer av handelsplattformar, såsom MTF:er, och det införs större flexibilitet att skapa olika andelsklasser anpassade för olika distributionskanaler.
Kravet på att en andel i en värdepappersfond eller en specialfond ska lösas in på begäran ska inte gälla för fondandelar som är upptagna till handel på en MTF-plattform.
6. Utökade verksamhetsmöjligheter
En ytterligare del av propositionen är att fondförvaltare ges möjlighet att bedriva en bredare verksamhet, exempelvis inom kreditförvaltning och administration av referensvärden.
Enligt förslaget ska en extern svensk AIF-förvaltare kunna få tillstånd att till tredje part tillhandahålla andra funktioner och verksamheter som förvaltaren redan utför i förhållande till de alternativa investeringsfonder som förvaltaren förvaltar eller tjänster som förvaltaren tillhandahåller. Exempel på sådana tjänster som kan komma i fråga är företagstjänster, såsom personal och informationsteknik samt IT-tjänster för portföljförvaltning och riskhantering.
Ett liknande förslag införs för fondbolag, varigenom sådana aktörer skulle ges möjlighet att tillhandahålla funktioner och verksamheter som fondbolaget utför i anslutning till fondverksamheten eller tjänster som fondbolaget tillhandahåller.
7. HSA Söderqvist Advokatbyrås kommentarer
Flera av förslagen i propositionen skulle innebära utökade valmöjligheter för verksamhetsutövare. Det skulle till exempel vara möjligt att dra en större nytta av egenutvecklade system, som även skulle kunna erbjudas till tredje parter. Samtidigt medför förslagen vissa utmaningar, där advokatbyråns primära iakttagelse rör valet och införandet av likviditetshanteringsverktyg. Det finns ett relativt stort urval av verktyg att välja mellan, vilket kan underlätta när verksamhetsutövare ska utforma verktyg som passar fonder med olika egenskaper. Advokatbyråns uppfattning är att utmaningarna vid valet av likviditetshanteringsverktyg kan vara störst för matarfonder, eftersom de nya reglerna
kommer innebära åtminstone två lager av verktyg på grund av fondernas struktur.
Har ni frågor med anledning av det ovanstående är ni välkomna att kontakta HSA Söderqvist Advokatbyrå.
